FALKONERING fal1kωne4riŋ l. -o- l. -å-, i Sveal. äv. —32, r. l. f., best. -en.
jäg. konst(en) att inöva falkar o. andra rovfåglar till jakt o. använda dem på dylik; jakt med falk(ar) osv. (i sht ss. konst l. vetenskap betraktad). Ett par (anglonormandiska) läroböcker i falkonering finnas (från början av 1300-talet). Vising Fr. spr. i Engl. 3: 25 (1902). Nyström N. Kina 2: 77 (1914).
