FALLISSEMANG falis1emaŋ4, äv. fal1i-, sällan FALLISSEMENT -män4t (- - -mánng Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(ordet skrives i ä. tid regelbundet o. fortfarande ofta -ment)
Etymologi
[av t. fallissement, skenbart fransk form, bildad av falliment (se FALLIMENT) med anslutning till avertissement, établissement o. d.]
bankrutt, konkurs, cession; (åtm. numera) nästan bl. om större, mera betydande ekonomisk krasch (jfr anm. under BANKRUTT I). OxBr. 11: 531(1634). Man måste frukta, att .. årsslutet och afräkningstiden skola medföra talrika fallissementer. SC 3: 192(1822). SvD(N) 1919, nr 301, s. 10.— jfr (med avs. på ordets innebörd i ä. tid): När man blir mera skyldig än man kan betala, gör man antingen Banqueroute, genom bedrägeri, eller Fallissement, genom olyckor. Bergklint Sam. 2: 17(1802).
Anm. Från fallissemang utgår ett föråldrat fallissera, göra konkurs o. d. En fallisserad Köpman. Törngrenska målet 508(1802). Möller(1807).
