SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FALSKT fal4skt, vard. stundom fal4st (jfr under FALSK, adj.), adv. falskare.
adv. till FALSK, adj.; jfr FALSKELIGEN. — särsk.
I. motsv. FALSK, adj. I.
1) motsv. FALSK, adj. I 1: med orätt, i strid mot värkliga förhållandet; utan giltig orsak. Alldeles falskt ville man påbörda förslagets vänner, att de väntade, att allting skulle blifva väl beställdt .., blott förslaget ginge igenom. De Geer Minnen 2: 24 (1892). — (knappast br.) Låt mig ej räkna falskt på min Brors namn (ss. borgen). Leopold (1788) i 2 Saml. 8: 76.
2) motsv. FALSK, adj. I 3: felaktigt, på ett oriktigt sätt. Jag har då ingen vän: Jag falskt om mänskor dömt. Ristell Merope 6 (1774). Det är en himlens röst, som jorden falskt förstått. Heidenstam Vallf. 52 (1888). — särsk.
a) (†) i uttr. taga falskt, taga fel, taga miste. Rättom honom (dvs. lärjungen) med skäl af sakens natur, när han tager falskt. Bergklint M. sam. 1: 164 (1781).
b) motsv. FALSK, adj. I 3 b. Sjunga eller spela falskt. Lind (1749). Anljuda falskt. Drake Töpfer 287 (1850; om orgelstämmor).
II. motsv. FALSK, adj. II: bedrägligt, svekfullt. Hans hiarta tencker .. inthe falst. Visb. 1: 111 (c. 1620). De (slogo) sig på det vådligaste tärningsspel och kommo .. i klorna på sådana, som spelte falskt. Lysander Äfv. 4 (1872). — särsk.
a) motsv. FALSK, adj. II b slutet. J skolen icke swäria falskt widh mitt nampn. 3 Mos. 19: 12 (Bib. 1541).
b) motsv. FALSK, adj. II c: osäkert, opålitligt. Flerstädes ligga stockarne (varmed vägen spångats) .. löst och falskt. TurÅ 1894, s. 125.
III. motsv. FALSK, adj. III. — särsk.
1) (†) motsv. FALSK, adj. III 1 a β: underhaltigt, på fusk. (Det geometriska avtagandet, dvs. kartläggningen, av Akademiens gods) är .. i några stycker illa och falskt arbetat. Rudbeck Bref 62 (1670).
2) (vard.) motsv. FALSK, adj. III 3 d, i uttr. icke falskt, duktigt, riktigt ordentligt, med besked. Han slog intet falskt, (t.) er schlug dicht und derbe zu. Lind (1749). (Kakaduan bär en oförrätt) i friskt minne, til dess tilfälle gifves at få hämnas, då hon intet biter falskt. Sv. saml. 1: 24 (1763). Bremer Dal. 242 (1845).
Spoiler title
Spoiler content