FAMNTAGA fam3n~ta2ga l. (i sht vard.) fam3~, l. (vard. l. i poesi av metriska skäl) FAMNTA fam3n~ta2 l. (vard.) fam3~ (jfr: (Man) säger .. i dagliga umgänget .. famta. Moberg Gr. 99(1815)), v. -tager l. -tar, -tog, -togo, -tagit, -tagen. vbalsbst. -TAGANDE, -TAGELSE (†, Helsingius H 7 b(1587)); jfr FAMNTAG.
[fsv. fampntaka (ffamtaga); jfr d. favntage; av FAMN(se d. o. I 1 a) o. TAGA]
1) (numera i sht i högre stil) = FAMNA, v.1 2. Ps. 1536, s. 12. Han .. fampntogh sin högtönskade. UHiärne Vitt. 50(1668). Jag föll på jorden ned, och famntog mannens fötter. Kolmodin QvSp. 1: 501(1732). Med en osägelig fröjd han fosterjorden beträdde, / kysste och famntog fädernas strand. Johansson HomOd. 4: 522(1844). Den kärlek .. / Hvarmed han famntog ömt sitt arbete. BEMalmström 6: 267(1864). NF 13: 1548(1889). — särsk. (eufemistiskt) i fråga om könsakten mellan man o. kvinna. Ordspr. 5: 20(Bib. 1541). Somliga Hustrur kunna säija samma Stunden, som the utaff theras Män äro famtagne, om the hafwa undfångit. Hoorn Jordg. 1: 31(1697). Den som dricker utan törst, famntar utan lust, äter utan hunger, lefver han länge, så är det under. Granlund Ordspr.(c. 1880). Job 31: 10(Bib. 1917).
SAOB
