SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FANFARONAD fan1farωna4d l. -on- l. -ån-, äv. med fr. uttal (fanngfarånád Dalin), r. (m. Dalin (1851), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ade 17401868)
Etymologi
[av fr. fanfaronnade, av sp. fanfarronada; jfr FANFARONG, FANFARONERA]
(numera föga br. utom i Finl.) skrytsamt yttrande l. beteende o. d.; skryt, skrävel; lust att ”visa sig på styva linan”. Det .. skedde (ej) af någon slags fanfaronnade (att jag använde främmande ord). Tersmeden Mem. 3: 20 (1740). Frey 1850, s. 369. Patentpatriotismens fanfaronader. SDS 1899, nr 342, s. 1. Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content