SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FANTOM fantå4m, äv. med fr. uttal (fanntå´m, fanngtå´m Dalin), n., äv. r. (m. o. n. Dalin (1851); m. Björkman (1889)); best. -et, ss. r. -en; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet phan-. tome LittT 1795, s. 274)
Etymologi
[av fr. fantôme, ytterst av gr. φάντασμα (se FANTASM)]
(i sht i skriftspr.)
1) om ngt som ter sig ss. ett yttre föremål (ett kroppsligt väsen) utan att hava materiella beståndsdelar; jfr DIMBILD 1; ofta: vålnad, spöke, ”skugga”; äv. bildl., om ngt kroppsligt som gör ett ovärkligt l. spöklikt intryck. Stagnelius (SVS) 4: 108 (c. 1818). Jag sträckte mot fantômen / Min öppna famn, men .. / .. bytt i rök, / Den tunna skuggan flydde. Därs. 244 (1822). Halt, fantom! / Om du har något ljud och tungans bruk, / Så tala! Hagberg Shaksp. 1: 277 (1847; till en vålnad). I sydsydväst höja sig ur hafvet Vestmannaeyjars blå fantomer. Engström Häckl. 294 (1913).
2) inbillning, hjärnspöke; skenbild, gyckelbild; jfr DIMBILD 4 b. Thorild 3: 213 (1792). Ett af dessa ohållbara phantomer, efter hvilka den tanklöse Theologen i sin förlägenhet griper. Boström 3: 323 (1865). 2NF 17: 1290 (1912).
3) (†) utan nedsättande mening: fantasifigur (se d. o. b); fantasibild; stundom om ngt som för fantasien (konstnärsögat) ter sig ss. en förkroppsligad sammanfattning av alla de skiftande egenskaper som ngt annat äger: spegelbild. SP 1809, nr 10, s. 1. (Nyponbusken) bär på sig uttrycket af hela vår nordiska natur, samladt i en fantom. Almqvist Fattigd. 56 (1838). Då .. hade den tanken föresväfvat honom såsom den älskligaste fantom, att i henne vinna (en mor). Dens. Ekols. 3: 384 (1847).
4) (i sht i fackspr.) om plastisk figur som användes i stället för ngt föremål som den avbildar. Ett ”fantom”, utfördt af bräder och väf i den blifvande statyns storlek och form, bars af och an till olika ställen i staden. Ahrenberg Män. 5: 177 (1910). — särsk. med. för undervisningsändamål använd plastisk bild (vanl. avgjutning) av enskilda organ l. större partier av människokroppen. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). 2NF (1907). SvD(L) 1924, nr 138, s. 9.
Ssg (till 1 o. 2): FANTOM-LIK, adj. Ju mera .. de etiska spörjsmålen taga författaren (dvs. Topelius) i besittning, desto mera .. (bli) gestalterna fantomlika. Finland 287 (1893).
Avledn. (till 1 o. 2): FANTOMIST, m.||ig. [av t. phantomist] (†) Phantomister, hvilka endast se i universum en chaotisk massa af tomma dunst- och luftbilder. SvLitTidn. 1817, sp. 559. Atterbom i SvLittFT 1834, sp. 141.
Spoiler title
Spoiler content