publicerad: 1924
FARBRODER far4~brω1der, stundom fa4r~, l. 3~20, l. (i dagligt tal nästan alltid) FARBROR far4~ brω1r l. -brωr1, stundom fa4r~, l. 3~2 (fàrrbrorr o. fárrbrorr Dalin), l. (numera bl. i lagstil samt ngn gg mera tillf.) FADERBRODER fa3der~brω2der, m.; best. -brodern, äv. -brodren, vard. -brorn, äv. (företrädesvis i barnkammarspråket) -broren (Wetterbergh Selln. 125 (1853), Benedictsson Eftersk. 214 (c. 1885)); pl. -bröder ~brø1der resp. ~20, l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -brödrar ~brø1drar resp. ~20 (FörarbSvLag 1: 138 (1690), Tersmeden Mem. 1: 141 (c. 1780)). Anm. 1:o I st. f. best. -brorn användes gärna omskrivning: hans farbror osv. 2:o Ordet nyttjas i best. anv. i sg. utan slutartikel i vissa fall (jfr FADER anm. 2:o, sp. 40 f.), näml. i tilltal (Vill farbror vara god och ..), i vissa fall i omtal på samma sätt som ett egennamn (Är farbror hemma?), samt då ordet användes ss. ett slags titel (Farbror Karl).
Ordformer
(fad(h)ers- GR 19: 208 (1548). far- VarR 10 (1538) osv. fars- VgFmT II. 6—7: 116 (1587), ÅngermDomb. 1647, s. 144. — -bror VgFmT II. 6—7: 116 (1587) osv.)
Etymologi
[fsv. faþur broþir, fadher-, fadhers-, motsv. d. farbroder, isl. fǫðurbróðir; se FADER ssgr, anm. 1:o a]
1) i fråga om värklig släktskap: (ngns) faders broder; i umgängesspråket äv. om person som är gift med ens faster. Waar kære faderbrodher Cristiern iohansson. GR 2: 93 (1525). Den obillige och oretfärdige handeln driffz emot dem uttaff deres egne farbror. VgFmT II. 6—7: 116 (1587). I min s(alig) her faders och farbröders första tidh. OxBr. 3: 505 (1638). Styrbjörn, Farbror hans, .. tänkte göra honom et spratt. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Det skall bli rätt skönt att få ärva den här gamle farbrorn en gång. HAndersson i UngaKraft. 1907, s. 45. Inte får farbror bli ond på mig. Därs. — särsk.
a) (vard.) i gen. sg. farbrors, min (vår, eder) farbror o. hans familj. Farbrors och vi foro hem. AGeijer (1846) i Solnedg. 4: 64.
b) (†) i utvidgad anv. Att erchiebiskopen såsom vår farbroder (i själva värket morbror) vid possessionen (av stiftet) i sin lijfztijdh oturberat blifva må. HT 1910, s. 195 (1631).
c) (i vissa trakter, vard. o. skämts.) i uttr. sörja kattens farbror, hava ”sorgkanter” på naglarna. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) ss. heders- l. äretitel o. d.
a) (i barnspråk) om (l. till) manlig person som är vän till ens föräldrar; ofta i förbindelse med förnamn l. familjenamn; bland mindre barn inom de bildade klasserna ofta liktydigt med: äldre herre. Farbror Karl. Farbror Lundström. Alle the små serdeliz Jahan lille som än intz sedt farbror lathe kärligen helsse min k. b. mhz theres små tienst. HB 2: 304 (1597). Hör på, lillpulla, nicka åt den der farbroren. Wetterbergh Selln. 125 (1853). Bäst det var pep en liten käck pojke (till kungen, som delade ut namnam): ”Snälla farbror, jag fick inge'.” GHT 1897, nr 302 A, s. 3.
b) ss. tilltalsord, användt ss. bevis på vördnad o. respekt (stundom med ironisk bismak), företrädesvis av yngre personer till äldre; i bildade kretsar numera bl. användt dels till personer vilka man som barn kallat ”farbror” (se a), dels till äldre män som förut ”lagt bort titlarna” med en (varvid ett förbehåll, att den äldre skall tituleras ”farbror”, kan uttryckligen göras). Kalla någon farbror l. (vard.) vara farbror med någon, (ha rättighet att) titulera ngn farbror. Nu på gamla dagar (kallar fru Margareta Boije) konsekvent .. sin (ungefär tio år äldre) make: ”Högtärade kära Farbror”. Tegnér SvBild. 96 (i skildring av förh. på 1660-talet). Högdt:de gunstbewågne Hr Fahrbrohr. VDAkt. 1710, nr 9 (i brev från en häradshövding till en domprost). Då gubben .. hörde att jag hette Soldan, blef han min farbror vid té- och kvällsvardsbordet. Soldan (1840) hos Aho Soldan 36. Öfversten drack brorskål med magistern, som .. anhöll .. att åtminstone få säga farbror. Zedritz 3: 112 (1855). Till ”farbröder” i sällskapet (O. D.) pläga inväljas gästande musikvänner. 2NF 20: 946 (1914). Nog skulle jag bra gärna velat vara farbror med en sådan rar gammal man. Bendz Piltr. 23 (1918; yttrat av en ung flicka). jfr: Farbror .. brukas .. stundom i vissa delar af vårt land .. i tilltal af yngre till allmogemän .., äfven då bekantskapen är ringa eller ingen. EHellquist i GHT 1907, nr 39, s. 3. — jfr TITULÄR-FARBROR.
3) i vissa ur bet. 2 (b) utvecklade, mer l. mindre bildl. bet.
a) [jfr sv. dial. säga du till något, vara bättre (större osv.) än ngt] (föga br.) om sak; i uttr. kalla ngt för farbror, ha respekt för, böja sig för, ge vika för. FRuneberg (1838) hos Strömborg Runebg IV. 1: 203. En stor, en fullväxt otur .. Andra oturer äro bara barnungar, som böra kalla min otur för farbror. Palmær Eldbr. 137 (1848).
b) (vard., mindre br.) stor o. imponerande person, överdängare, baddare; äv. om djur; i Finl. äv.: överman. Jag fick många abborrar i dag och bland dem en riktig farbror. Jag ville .. vara alla mina fiskande vänners öfverman och farbror. JJNervander 1: 202 (1834).
c) [jfr eng. uncle, pantlånare, fr. dial. oncle, procentare (bet. anträffad redan på 1100-talet)] (vard., föga br.) om pantlånare. Johansson måste gå till farbror med den här rocken. Engström 1bok 95 (1905). — jfr (†): Öppet bref till farbror Diskont. Braun Calle 64 (1843; överskrift; åsyftande riksbanken ss. utlämnande ”diskontlån”).
d) (vard.) äldre (vördig, men fryntlig o. välvillig) man (som man skulle vilja tilltala med ordet farbror); särsk. [jfr språkprovet från Hellquist under 2 b] i pl., om riksdagsmännen i den svenska riksdagen; äv. om djur. En gammal snäll farbror. SN 1876, s. 9 (om riksdagsmännen). Tjocka, fryntliga farbröder med ett gudamildt leende. Hedin Transhim. 1: 586 (1909; om bilder i ett tibetanskt tempel). En skara pratande babianer skyndar till gölen ... Några gamla farbröder kila in i fällan. Hedin Pol 2: 175 (1911). Dygdiga Hansson försökte spela farbror (dvs. välvillig o. intresserad). Didring Malm 1: 173 (1914).
e) [jfr liknande bet.-utveckling av GYNNARE] (starkt vard., mindre br.) med starkt förbleknad bet.: ”gubbe”, ”gynnare”, prisse, persedel. De va mej en lustig farbror å si ut i pannan! Har du fått smockan? Engström 1bok 30 (1905; yttrat till en jungman av hans kamrater). Vad heter den här lille farbror, då? Koch Arb. 230 (1912; yttrat av en läkare till den person han skall undersöka, en dvärgväxt arbetare).
Ssgr: A: (1) FARBROR- l. (nästan bl. i skriftspr.) FARBRODER-HUSTRU. (-bror-) (tillf.) Ingen annan var, som kunde taga mig till sig (efter min mors död), utan min mycket hårda farbrorhustru, fru Ebba. Horn Lefv. 27 (c. 1657). —
-SKÅL, -SON, se B.
B: (1) FARBRORS- l. (nästan bl. i skriftspr.) FARBRODERS-BARN. (-fader-) (Det) synes mig rättare, att brors barnebarn föresättes faderbrodersbarn (i fråga om arv). FörarbSvLag 1: 134 (1690). —
(3 d) -LÖJE. (tillf.) Den fryntlige grefven .. vänder sig mot åskådaren med .. ett godmodigt farbrorslöje öfver den breda munnen. Sirén Pilo 116 (1902). —
(2 b) -SKÅL. (-bror- 1837—1917) Med .. (min fästmös) Farbror, drack jag Farbror Skål, och med .. min kommande Svåger drack jag Brorskål uti 1/2 but. Champagne. Ekström Dagb. 7/3 1837, s. 7. —
(1) -SON. (-broder- 1680—1698. -broders- 1854) Brask Pufendorf Hist. 193 (1680). Strinnholm Hist. 5: 162 (1854).
Avledn.: FARBRODERLIG, adj. i sht till 3 d, närmande sig bet.: godmodig, välvillig; äv.: nedlåtande, docerande. Min farbroderliga välönskning fick han med sig på böljan. CFWingård (1831) i TegnérPpr 317. (Hedlund) sparade icke på ”farbroderliga förmaningar” till andra tidningar. Wieselgren Bild. 149 (1889).
Avledn.: farbroderlighet, r. l. f. —
FARBRORSKAP, n. (farbrors- 1860) i sht till 2 b. Zedritz 3: 113 (1855). Gubben protesterade emot farbrorskapet, men jag ansåg vördnaden för hans ålder bjuda denna höfligare benämning. Ödman UngdM 1: 149 (1874, 1881).
Spoiler title
Spoiler content