SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FASETT fasät4, r. (m. Weste, WoJ (1891); f. Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet facett(e))
Etymologi
[ytterst av fr. facette, diminutivform av face (se FAS, sbst.1—2)]
1) liten, plan yta begränsad av räta linjer, av vilka var och en samtidigt är gränslinje till en i annat plan liggande liknande yta; i sht om dylik (slipad) yta på ädelstenar, glas o. d.; äv. (i sht i fackspr.) allmännare: (liten) fas (se FAS, sbst.2), skråkant. Slipa i fasetter. Facetterne på desse hvita granater. VetAH 1746, s. 178. (Urnorna) äro .. till en del .. slipade i facetter. Stiernstolpe Arndt 2: 179 (1807). Den nya predikstolen .. har .. på sin halfrundel 4 facetter, derå religiösa sinnebilder äro anbringade. Allvin Mo 102 (1857). TT 1875, s. 59. — jfr KRISTALL-FASETT. — särsk.
a) bildl. om var särskild av de utpräglade former under vilka en personlighet, en tanke l. dyl. framträder för uppfattningen; jfr FAS, sbst.3 2. Det gamla (har) alltid någon ny facette. Unge Prom. 1: 212 (1831). Mången tanke skär, / som gnistra skall i tusende fasetter. Wirsén Fur. 37 (1896). Personlighetens oräkneliga facetter. Larsson Stud. 113 (1899).
b) zool. om varje särskild av de rutor vari ytan av ett fasettöga är uppdelad. Retzius Djurr. 175 (1772).
2) boktr. benämning på litet, särskilt format metallstycke för fasthållande av stereotypplattor på foten; äv. om snedslipad sida å kliché, autotyp o. d. för dessas fastspikande på foten. 2NF (1907).
Ssgr (i allm. till 1): FASETT-BAND. (mindre br.) byggn. list med fasetterade upphöjningar; jfr DIAMANT 5 a. Brunius GotlK 2: 90 (1865). —
-BLOCK. geol. jfr -STEN. Ramsay GeolGr. 209 (1909). —
-LIK, adj. —
-RING. (mindre br.) byggn. ringformig list med fasetterade upphöjningar. Brunius GotlK 2: 139 (1865). —
-SLIPAD, p. adj. slipad i fasetter; om slipat glas äv.: försedd med slipad skråkant. Facettslipadt glas. Fyris 1894, nr 148, s. 4. Fasettslipade kristaller. TurÅ 1908, s. 202. Facettslipade speglar. Aminoff StPtb. 219 (1909). —
-STAV. (mindre br.) byggn. jfr -BAND. En fasettstaf mellan två rundstafvar. Brunius GotlK 1: 229 (1864). —
-STEN. geol. sten som genom flygsandens invärkan avslipats i flera, med varandra vinkel bildande plan, sandslipad sten, pyramidalsten; jfr -BLOCK. GeolFF 1903, s. 420. —
-ÖGA. zool. benämning på leddjurens sammansatta ögon vilkas synliga yta (”hornhinnan”) är uppdelad i rutor (fasetter). Dahlbom Insekt. V (1837).
Avledn.: FASETTERA, v., -ing (äv. konkret). slipa i fasetter, förse med fasetter; äv. (i sht i fackspr.): förse med skråkant; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.; förr äv.: bilda fasetter. Fasetterat glas. Jag vil .. anföra, det alla hela och halfva metaller stelna .. och understundom på et eller annat sätt facettera. Wallerius ChemPhys. 1: 175 (1759). TaxaStSjötull 17/4 1799, s. 25. Facetterade kolonner, utan kapitäler. Iduna 7: 81 (1817). Ögonen (hos insekterna) .. äro facetterade. Marklin Illiger 250 (1818). Plana eller fasetterade .. stenar. 2UB 5: 278 (1902). — särsk. bildl. Ett rikt fasetterat känsloliv. Larsson Stud. 30 (1899).
Spoiler title
Spoiler content