SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FASKIKEL faʃik4el, r. (m. Dalin (1851), WoJ (1891)); best. -n; pl. -klar (Florman Anat. 2: 308 (1830) osv.) l. (mindre br.) -kler (VetAH 1802, s. 232, Strindberg).
Ordformer
(vanl. skrivet fascikel)
Etymologi
[av t. fascikel, liksom fr. fascicule av lat. fasciculus, litet knippe (nylat.: häfte), av fascis (se FASCER)]
1) (numera knappast br.) bot., anat. (litet) knippe (av ståndare, nervtrådar l. dyl.). VetAH 1802, s. 232. Thorell Zool. 1: 151 (1860).
2) bot., bibliot., arkiv. (mellan tvenne pärmar av papp) hopbuntad samling av häften, ark, blad l. dyl., (större) kapsel. Hr. Salzmann har äfven utgifvit 2:ne Fascikler med Växter. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 93. Band och fasciklar. VittAH XXXII. 1: 8 (1894). Band, kapslar och fasciklar. Tegnér LundUniv. 164 (1897).
3) häfte. Schück (1854). Betänkanden i sju volymer i aderton fascikler i stor kvart. Strindberg TrOtr. 2: 95 (1884, 1890). 2NF (1907).
Spoiler title
Spoiler content