SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FASONERA fas1ωne4ra, äv. -on- l. -ån-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. pl. fassonerta Synnerberg (1815)). vbalsbst. -ANDE, -ING (äv. konkret, se nedan under avledn.).
Ordformer
(fasonera (fac-, faç-) 1680 osv. faz- 1664. fasson- 17341815. -nn- 16641881. fassio- 17001736. facio- 1625)
Etymologi
[liksom holl. fatsoeneeren, t. fassonnieren, av fr. façonner, av façon, (se FASON)]
1) till FASON 2 a: giva (en viss l. vederbörlig) form åt (ngt), tillskapa l. forma på visst l. vederbörligt sätt; ofta i p. pf. i adjektivisk anv., i sht tekn.: som har en viss bestämd, ofta från det normala avvikande form, växlande allt efter ifrågavarande föremåls anv. 60 eller 70 långe båthar upslås, artigdt och väl facionerede. OxBr. 1: 300 (1625). Dalin Arg. 1: 269 (1733, 1754). All tråd, som ej har cirkelformig genomskärning, får namn af faconerad. Almroth Karmarsch 213 (1838). Gröfre vinkeljern, U-jern m. fl. façonnerade jernsorter. JernkA 1867, s. 221. Såväl vanlig trådspik som fasonerad spik. TT 1873, s. 220. Vid s. k. formarbete placeras den färdiga vickeln (dvs. den halvfärdiga cigarren) uti större träformar för att pressas och fasoneras. ArbStat. A 2: 63 (1899). — särsk. handel. till 2 a β: förskära (vin l. konjak l. dyl.) med flera olika artificiella tillsatser till likhet med ngn annan sort. VerdS 73: 37 (1898).
2) till FASON 3: förse (ngt) med figurer l. mönster, ornera; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv., i sht i fråga om tyger, band o. d.: vävd, virkad l. stickad med mönster l. figurer. Släta och fasonerade svarta klänningstyger. Façonnerade band. RARP 9: 126 (1664). Alle façonnerade tyg förbiudas, och slätte tyg och icke arbetade brukas. Därs. 130. Tårten skal fyllas och fazoneras. Salé 111 (1664). En halfrund faconerad .. Silfver-Snusdosa. SP 1779, s. 20. Fasonerade ytor. TT 1871, s. 261. Grof, enfärgad, randig och fasonerad väf. PriskurCronquist 1898, s. 15.
Avledn.: FASONERING, r. l. f. särsk. konkret: mönster l. figurer på vävnad o. d. Hvita Bomullstyger, släta eller med väfda och inväfda hvita façoneringar. SPF 1822, s. 140. Dalin (1851). WoJ (1891).
FASONERLIG, adj. (†)
1) till 1: som har vacker form; i avledn.: fasonerlighet, r. l. f. Sturzen-Becker 2: 53 (1861).
2) till 3: i fasoner l. figurer. En Faconerlig Klipning (av häckar o. träd). Lundberg Träg. 120 (1754).
Spoiler title
Spoiler content