FASTEBREV fas3te~bre2v, n.; best. -et; pl. =.
(i fråga om förh. i Sv. före 1875, i Finl. ännu) jur. av rätten (häradsting l. rådstuga) utfärdat intyg om laga stadfästelse å föryttring av fast egendom; i fråga om nutida sv. förh. (utom i fackspr.) ofta användt liktydigt med: lagfartsbevis. The Dannemen som till sådane ödistompter .. gode faste breff, och bewiszninger haffue. GR 12: 23 (1538). (Han) begärade faste breef på 6. sädeslandh iordh, som han .. hafwer kiöpt. ÅngermDomb. 1642, fol. 76. I fastebrefvet skal nämnas, huru många alnar then gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket qvarter och fierding .. then belägen är. JB 4: 2 (Lag 1734). 1NJA 1874, s. 42. FFS 1896, nr 10, s. 4. — särsk. bildl. (Människans) ofullbordade verk på jorden är hennes fastebref på himmelen. Wallin 1Pred. 3: 86 (c. 1830). Vederbörligt akademiskt fastebref på .. doktorstitel. Lysander Faust 12 (1875).
