SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FASTHELLRE fasthäl4re, adv.
Ordformer
(ofta (i bet. 1 nästan alltid) skrivet ss. två ord. fast heller 1535 c. 1700. fast hellder 1691. -hellre (-heldre, -häldre) 1756 osv.)
Etymologi
[av FAST, adj.1 17 d, o. HELLRE]
1) (†) mycket hellre, ännu hellre. GR 10: 296 (1535). Jag vill fast heller svälta, / Än så min föda få. Holmström Vitt. 201 (c. 1700). Ehur' det mig behagar / Af ert besök hos mig at fägnas många dagar, / Jag dock fast häldre ser I lyden Birgers bud. JGHallman Vitt. 92 (1756).
2) (företrädesvis i skriftspr.) snarare, fastmera; i sht efter nekad sats. Bureus KonStyr. A 3 a (1630). Aldrig giörer du .. (avgudarna) någon tiänst, fast hellder sijdwördar du dem. Reenhielm OTryggv. 42 (1691). Jag bekänner .., att jag icke ställde ett högt ämbete som mitt lefnadsmål utan fasthellre hoppades på att kunna vinna någon intagande och förmögen flickas hjärta. De Geer Minn. 1: 41 (1892).
Spoiler title
Spoiler content