SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FASTLAND fas3t~lan2d, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(fast- Juslenius (1745) osv. fasta- HFinlÖ, Schybergson FinlH 1: 218 (1887). faste- OxBr. 1: 218 (1623: fastelandzsijdan))
Etymologi
[av FAST, adj.1 6, o. LAND; jfr d. fastland, t. festland, ävensom fr. continent]
större sammanhängande landmassa; kontinent; motsatt: ö; äv. om större ö i motsats till skärgård l. mindre ö(ar). HFinlÖ 1: 416 (1730). Europeiska fastalandet. UrFinlH 763 (1793). Skandinaviens öar och fastland. Atterbom Siare 2: Tillägn. (1843). Det gotländska fastlandet. LbFolksk. 166 (1890). Från Gotland till fastlandet är sex timmars väg. WoH (1904). Ålands ”fastland”. Hembygden 1910, s. 11.
Ssgr: FASTLANDS-BEFOLKNING.
-BO, m.||ig. person som är bosatt på fastlandet; motsatt: öbo. VLS 179 (1888).
-KLIMAT. för fastlandet utmärkande klimat, kontinentalt klimat; motsatt: havs-, ö- l. kustklimat. Fastlandsklimatet är föränderligt, än kallt, än varmt och i allmänhet torrt, med ofta molnfri himmel. Scheutz Jord. 232 (1856). Ryssland har ett afgjordt fastlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Roth 1Geogr. 111 (1881).
-RAS, r. l. m. (djur)ras som lever på l. härstammar från fastlandet. FoFl. 1906, s. 14.
-SIDA. i sht i uttr. på fastlandssidan, på den sida som vetter åt fastlandet. Slå quarteredt på fastelandzsijdan i Jerna sochn vidh broenden. OxBr. 1: 218 (1623). Nordenskiöld Vega 1: 404 (1880).
-SVENSK, m. person från det svenska fastlandet. LfF 1913, s. 216.
-SVENSK, adj. utmärkande för l. hörande till l. kommande från l. boende på det svenska fastlandet. De fastlandssvenska (ord-)formerna. Landsm. 1907, s. 12. Förhållandet mellan de fastlandssvenska och de gutniska köpmännen. SvFolkH I. 1: 405 (1914).
-SVENSKA, r. l. f. om språket på det svenska fastlandet. Staden Visby, där språket var .. utsatt för att uppblandas med fastlandssvenskan — genom sambandet med Linköpings stift. Fornv. 1909, s. 121.
-TID(EN). geol. om den tid då gm den senglaciala landhöjningen Skandinavien i söder sammanhängde med det europeiska fastlandet, ancylustiden. GeolFF 1909, s. 267.
-Ö. geogr. kontinentalö. VetfA 2: 671 (1879). Fastlandsöar .. (äro) afsöndrade öar, hvilka på ett eller annat sätt blifvit skilda från ett .. fastland. Hagman FysGeogr. 7 (1903).
Avledn.: FASTLÄNDARE, m. (†) fastlandsbo, fastlänning. Thomander 2: 99 (1831).
FASTLÄNDSK, adj. från fastlandet, utmärkande för l. hörande till l. kommande från l. boende på fastlandet. Vissa gotländska skeppssättningar, mera liknande de fastländska, (torde) tillhöra den yngre järnåldern. Almgren Fornl. 71 (1904).
FASTLÄNNING, m. (-länding 18921903. -länning 1882 osv.) fastlandsbo. Bergman GotlSkildr. 340 (1882; bildl., om stenar).
Spoiler title