FATIGERA fat1ige4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
Ordformer
(fatt- c. 1710)
Etymologi
[av fr. fatiguer, av lat. fatigare. — Jfr FATIG,FATIGANT]
(numera knappast br.)
a) trötta (ngn), utmatta; äv. refl. HSH 5: 191(1657). (Manskapet) fatigerades .. med wackter, arbete ock commenderingar. KKD 2: 61(1708). Hon (bör) icke .. fatigera sig eller dansa länge i sender. Carlén Bull. 1: 325(1847). LoW(1911). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: uttröttad, utmattad; trött. En något yngre, och icke så mycket fatiguerad man. VDAkt. 1784, nr 57.Wetterbergh FyraSign. 191(1843).
b) (†) intr.: trötta (ut) sig; strapatsera. KKD 3: 16(1700). Trupperne får bränvin då de fatigerar. Quennerstedt Torneå 2: 321(cit. fr. c. 1809).
