FATISCERA fat1iʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(fate- 1765—1870. fati- 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. fatisciren; av lat. fatiscere, falla sönder, besläktat med fatigare (se FATIGERA)]
kem. o. miner. vittra (sönder), falla sönder. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 111(1765). (Vissa kristaller) äro vittrande (fatiscerande), d. v. s. afgifva kristallvattnet och falla sönder till ett pulver, t. ex. glaubersalt, soda. Rosenberg OorgKemi 36(1887).
