SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FELLAH fäla4 l. fe-, m.; best. -en l. -n; pl. -er (1847 osv.), i sht förr äv. -s (18681903).
Ordformer
(fellah Wallin (: fellâher, pl.) osv. — fellacker, pl. Rosenius Himmelstr. 260 (1903))
Etymologi
[av arab. fellah, jordbrukare, bonde]
arabisk åkerbrukare; särsk. i fråga om den fasta åkerbrukande befolkningen i Egypten (motsatt stadsborna o. de nomadiserande beduinerna). Wallin Bref 89 (1847). Landtbefolkningen (i Nedre Egypten), de s. k. fellahs, äro afkomlingar af de gamla egypterna, men starkt uppblandade med arabiska element. Verd. 1891, s. 21.
Ssgr: FELLAH-KORN. durra; jfr KAFFER-, NEGER-KORN. NF 15: 93 (1890).
-KVINNA.
-MAN, m. Rosenius Himmelstr. 262 (1903).
Spoiler title
Spoiler content