SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FERRO fær3o~, äv. -å~ l. -ω~.
Etymologi
[ssgsform av lat. ferrum, järn]
(i fackspr.) i ssgr: med tvåvärdt järn ingående ss. beståndsdel.
Ssgr: FERRO-ALUMINIUM. metall. legering av järn (stål) o. aluminium, stålaluminium. JernkA 1892, s. 287.
-CYANKALIUM. kem. förening av cyankalium o. järncyanur, gult blodlutsalt. Liedbeck KemTekn. 292 (1864).
-FÖRENING. kem. Rosenberg OorgKemi 511 (1888).
-KROM. metall. legering av järn o. krom, kromjärn. JernkA 1887, s. 65.
-LEGERING. metall. legering av järn o. annan metall i vilken denna senare ingår i betydande kvantitet. JernkA 1909, s. 90.
-MANGAN. metall. legering av järn o. mangan, manganjärn. Cleve KemHlex. 176 (1883).
-SALT. kem. järnoxidulsalt. Cleve KemHlex. (1883).
-SILICIUM. metall. kiseljärn. 2NF 8: 96 (1907).
-SULFAT. kem. svavelsyrad järnoxidul. Rosenberg OorgKemi 571 (1888).
Spoiler title
Spoiler content