SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FESS fäs4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet fes)
Etymologi
[av t. fes; jfr ESS]
mus. den med ett halvt tonsteg sänkta tonen f; nottecknet för denna ton. Mecklin BegTonk. 14 (1802). Wegelius Musikl. 1: 22 (1888). — särsk. i uttr. fess dur (äv. skrivet fess-dur, stundom uttalat 3~2 l. 4~1), om tonart som har fess till grundton. Wegelius Musikl. 1: 22 (1888).
Ssgr (mus.): FESS-DUR, se FESS slutet. —
-FESS. tonen fess sänkt ett halvt tonsteg. Mecklin BegTonk. 15 (1802).
Spoiler title
Spoiler content