FIKANTERI (fikanteri´Weste), n.; pl. = l. -er.
Etymologi
[sv. dial. fi(r)-kanteri, fyrkanteri; jfr d. fikunteri, fikanteri, fiskanteri; av ovisst urspr.; jfr FIKANT]
(†) gyckel, narri, narrstreck, dumheter, upptåg, skämt, tokeri. (Man frågade den döde, varför han dött) och myckit annat fikanterij, som intet synnerlighit wärdt är at beskriffua. Petreius Beskr. 6: 32 (1615). (Djävulen) hade medh them allahanda fijkanterij för händer. Sylvius Mornay 651 (1674). Altid kommer du fram med sådane små Fyrkanterier. Modée FruR 45 (1738). Helenius (1838).
