FIKTION fikʃω4n, stundom -tʃω4n (ficktschón Dalin), r. (f. Meurman(1846), Lundell); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 3 o. 4) -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet fict-. fix- 1847)
Etymologi
[jfr fr. fiction, av lat. fictio (-ōnis), till fingere (se FINGERA); jfr FIKTIV]
1) (†) handling(en) att av ngt material tillforma ett föremål (en plastisk bild). Bergklint MSam. 1: 179(1781).
2) (numera föga br.) fantasi; fantasikraft; fantasivärksamhet; fabuleringsförmåga. Bristen på ursprunglig poetisk fiktion (hos en viss diktare). Atterbom i Phosph. 1811, s. 284.Boström 2: 236(1844).
3) (†) fantasiskapelse, dikt. Han (hade) häruti eij funnit några anstötelige saker, utan bestående af en fiction som eij är af något oanständigt innehåld. Benzelstierna Cens. 224(1743). Bergklint MSam. 1: 180(1781).
4) om föreställning vari ngt ovärkligt l. ovisst tänkes ss. värkligt l. sant; vad som blott till skenet är värkligt l. sant (men som man låtit förleda sig att tro på); inbillning, hjärnspöke; ofta, i sht jur., om i praktiskt (dock icke bedrägligt) syfte gjort l. vidhållet antagande av ngt ovärkligt l. ovisst ss. värkligt l. sant. Det var en tom, en ren fiktion. Antingen är den (allmänna viljan) blott en moralisk fiction .. eller (osv.). BHöijer i LittT 1796, s. 14. Juridiska Personer äro .. blotta fictioner. Schrevelius Civilr. 1: 93(1844). Ännu i dag är .. länsväsendet som juridisk fiktion grunden för den engelska jordbesittningen. 2NF 17: 204(1912).
SAOB
