(fijn(n) Skråordn., Risingh. fine Lagförsl. 417(c. 1606), Stiernhielm Arch. P 2 b(1644). Anm. I GR påträffas tidigare i motsv. anv. de rent mnt. förb. int fine (9: 273 (1534), 16: 471 (1544)) o. in fine (14: 324 (1542)))
Etymologi
[gm inflytande från dels mnt. fine, f. (motsv. ä. t. feine, f.), till fin (se FIN, adj.), dels mnt. fin, adj., i n. sg. i substantivisk anv.]
(†) finhet(sgrad), halt (hos guld l. silver); äv.: fint guld resp. silver; särsk. i uttr. (ut)i fin(e). (Guldsmederna skola) icke fördriste sigh att arbethe ringare Sölfwer, ähnn Lödige marken till halffiortende lodt gutid Silf i fijnn, Och hwad som Vnder Hammaren för arbetes skall holle eet quintin minndre ähnn fiorten lod vthi fijnn. Skråordn. 172(1594). Frågar man huad en Ducat håller i Korn? så swaras han håller i fijn, thet är, i Guld, 23. Karat, 8. grän. Stiernhielm Arch. G 1 a(1644). En Mynt-Mästare skall slå Dalers-Mynt, til .. 12. Lödig fijn. Därs. N 1 b. Risingh Kiöph. 38(1669).
