FINANSIELL finaŋ1siäl4, l. fin1aŋ- l. fi1naŋ-, stundom -an1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-siel (-ciel) c. 1750—1906. -siell (-ciell) 1818 osv.)
Etymologi
[av fr. financiel, till finance (se FINANS)]
som avser l. angår l. hänför sig till (en stats l. kommuns l. persons) finanser l. förmögenhetsställning; i fråga om finanser; finans-, pänning-; ekonomisk. Finansiell begåvning, oförmåga. I finansiellt hänseende. På det finansiella området. I finansiella frågor. HSH 7: 194 (c. 1750). De financiella förlägenheter, som kastade Frankrike in i revolutionens hvirfvel. Geijer I. 1: 9 (1818). Finansiell ruin och statsbankrutt. 2UB 10: 428 (1907). —
