FINLÄNDARE fin3~län2dare, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[till FINLAND efter mönstret av ordpar sådana som ISLAND : ISLÄNDARE m. fl.; jfr t. finnländer]
i finlandssvenskan uppkommen o. bruklig samt numera (i sht i skriftspr.) äv. i Sv. tämligen allmän benämning på medborgare i Finland utan avs. på ras; jfr FINNE, sbst.3 1; i Sv. ofta (gm missuppfattning av de synpunkter som legat till grund för ordets bildande) användt i bet. finlandssvensk (se d. o. 2). Lille Nationalitetsprincipen 17 (1882). Resande landsmän eller diträknade finländare se vi .. icke så sällan (hos oss i Dresden). CSnoilsky (1885) hos Warburg Snoilsky 338.
