publicerad: 1924
FIRA fi3ra2, v.1 -ade ((†) pr. ind. sg. -er JMatthiæ 1: 32 (1658), Ekman Siönödzl. 159 (1680)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (†, Alnander Sal. 23 (1770: Sabbats-firing), Kindblad (1870)), -NING (äv. konkretare).
Ordformer
(fi- 1541 osv. fij- 1599—1745. fy- (fÿ-) 1559—1694)
Etymologi
[fsv. fira, giva vika för (ngn); av mnt. vīren, motsv. fht. fīriōn, t. feiern (varav d. fejre), till fht. fīra, vilodag, festdag, efter lat. feriæ, vilodagar (se FERIE); jfr äv. lat. feriari, hålla vilodag]
1) (†; jfr dock slutet) vara ovärksam, vila; upphöra; underlåta; ofta i förb. med prep. med. Iagh och barnen (hava) intet fijrat medh bönen, uthan .. beklagat wårt tillstånd in för Gudh Alzmechtigh. VDAkt. 14/2 1652. Wåre (krigsmän) firade intet at gifwa eld på dem med Bomber och Carcaszer. SvBibl. 3: 30 (1686). Isogæus Segersk. 1267 (c. 1700). — särsk. (numera bl. i arbetarkretsar o. sjömansspr.) taga sig ledigt, hålla fridag; om sjöman: gå i land o. slå dank på krogar. Flitig hvilar ibland; men lätting dagliga firar. Nicander GSann. 103 (1767). Herrn ska veta, att en sådan här dag har man minsann inte tid att fira. Sandberg GHusH 100 (1897). Stenfelt (1920).
2) högtidlighålla (en helgdag l. bemärkelsedag); (med särskilda anstalter) giva ett högtidligt l. festligt uttryck åt sin vördnad för (ngt) l. åt sin glädje l. tacksamhet osv. med anledning av (ngt); förrätta l. värkställa l. avhålla (en högtidlig handling, en fest o. d.); celebrera; jfr BEGÅ I 4. Fira barndop, bröllop, begravning. Bröllopet firades i all enkelhet. Fira ett jubileum. Fira jul. Judit 16: 31 (Bib. 1541). Fyrer Helgedaghar medh all flijt. Fosz 129 (1621). Andreas, Carolinas Broder, plägade alla År fira sin födelsedag. Ågren Gell. 134 (1757). Bröllop skall firas med ståt, och kronbrud vigas i Skatlöf. Tegnér 1: 241 (1841). Ett par dagar efter representationsförslagets afgörande gafs Gustaf Vasa på operan, till firande af reformen. De Geer Minn. 2: 20 (1892). — särsk.
a) (i högtidligare stil) med avs. på gudstjänst, andakt o. d. Lindfors (1815). Bröd och vin till Nattvardens firande sammansköts af församlingens medlemmar. Anjou Kyrkoh. 7 (1842). Dessa hjertats kamrar, der själen, afsides från verldens buller, firar sin andakt. Genberg VSkr. 2: 78 (1854). En gång om året firas i detta mer grannt än smakrent utstyrda tempel en högtidlig messa. Rydberg Sägn. 19 (1874).
b) (i sht i talspr. i Norrl. o. Finl.) i uttr. fira brasa(n), (under meditationer l. samtal) sitta o. njuta av skenet o. värmen från en brasa (utan att hava lampan tänd); fira skymning, sitta o. drömma l. samtala i skymningen (i stället för att tända lampan). ZTopelius (1832) hos Vasenius Top. 1: 418. Om kvällarna brukade vi alltid sitta i hennes lilla rum och ”fira brasan”, som hon sade. Roos DjupSag. 46 (1901).
c) med avs. på minnet av ngn l. ngt. JMatthiæ 1: 1 (1658). Hvarför hafva ej Samhällen instiktat dagar at fira åminnelsen af sina olyckor, så väl som af sina lyckliga händelser? Kellgren 3: 215 (1793). Den storartade firningen af skaldens hundraårsminne den 26 febr. SD(L) 1902, nr 44, s. 3.
d) i uttr. fira orgier o. d., överlämna sig åt orgier l. utsvävningar; äv. bildl. De vildaste orgier firades för tillfredsställandet af en djurisk sinlighet. Cronholm Lig. 20 (1839). I .. afhandlingen om Vanerna firar den etymologiska deduktionen värkliga orgier. Heikel Filol. 214 (1894).
e) i uttr. fira triumfer o. d., triumfera, hava stor o. lysande framgång. När han böjde sitt hufvud i döden, / firade kärleken glad sin triumf; fullbordadt var offret. Tegnér (WB) 3: 115 (1820). Vi påträffade upsalasångarne, som firat sina triumfer i Paris. De Geer Minn. 2: 223 (1892).
3) göra (ngn) till föremål för en ärofull l. smickrande uppmärksamhet; bringa (ngn) sin hyllning; hålla fest för (ngn); fätera; förr äv.: dyrka, tillbedja; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: fäterad. Fira ngn på hans födelsedag. En firad skönhet. Wij .. wiliom warda tilbidne och firadhe aff hwar man, lijka som Gudhar. Balck Musæus G 1 b (1596). Hofvet är et ombyteligt rum. Jag har sedt der folk föraktas, som kårt förut firades och berömdes. Tessin Bref 1: 263 (1753). Franzén var .. (i Uppsala) vid sin genomresa till Norrland och firades med kalas, skålar, tal och verser, efter tidens sed. Geijer (1832) i TegnérPpr 338. (Hekatæus) förtäljer att de som dagligen mest fira guden, kallas Apollos prester. Nilsson Ur. 2: 158 (1865). Göteborgs nation i Upsala firar i morgon h. h. ärkebiskopen A. N. Sundberg med en fest. GHT 1896, nr 235, s. 3.
4) (†) i nedsättande l. klandrande mening: göra (stor) affär av (ngn l. ngt); krusa för (ngn); ge efter för (ngn). Effter man allestedes effter Gudz nådh kan bekomma sin födho, wardher tienestefolck nu såå stoorsinnet, att huusbonden och maathmodher mosthe fÿra them æn tuerth om. LPetri Oec. 67 (1559). Ther emot fijre wij, och göre stoor höghtijdh aff Frantzösk, Spansk, och Italiansk, lijka som rijke aff myckla ord, och ordaägendomar. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Hwij wil tu tin kropp så fira, / Pläga, pryda vthan skiäl? Ps. 1695, 279: 2. (Han) skall hafwa swarat, det han intet behöfde fijra sådane karlar, utan när han hade något at söka, kunde han gå gerad til keijsaren. KKD 4: 214 (1713).
-DAG. [efter t. feiertag] (†) högtidsdag. Hellge och Fijrdagarna. Barckhusen Cotossichin 115 (1669).
Avledn.: FIRLIG, adj.; adv. =. [efter t. feierlich] (†) till 2: högtidlig, solenn, festlig. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Förplichtellser så medh handh som medh mundh på det fijrligste uprettade. RARP V. 1: 290 (1654). VDAkt. 1674, nr 265.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content