FJAS fja4s, n.; best. -et.
Etymologi
[sannol. av d. fjas; jfr sv. o. nor. dial. fjas, ludd, fjun o. d., sv. dial. fjås, fjäs, fjäsk, nor. dial. fjaas, sladder, narrstreck, samt FJÅS o. FJÄS; jfr äv. mnt. vase, visevase (se FISSFASS)]
(föga br.) sladder, tokprat; fjolleri, fjanteri; ”flört”. På evigt gröna fält, klädd i Alexandriner, / Uppå en thron af fjas den höga Svulsten skiner. Polyfem II. 31: 3 (1810). Fjas och fniss af barn och pigor. Fröding Eftersk. 1: 125 (1894, 1910). Mer än litet fjas och kyssande och tårar och pjunk .. är .. (kärleken) sällan. Geijerstam KBrandt 174 (1904).
SAOB
