SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJÄS fjä4s, sbst.1, n.; best. -et; pl. (†, i bet. 3) =.
Ordformer
(fies Brenner Dikt. 2: 56 (1716: ordafies). fiäts Schultze Ordb. 1305 (c. 1755))
Etymologi
[jfr sv. dial. fjäs, ”fjäs”, d. fjæs, larm, ståhej, samt FJAS o. FJÅS; se för övr. FJÄSA]
1) (†) ivrigt l. beskäftigt springande hit o. dit; brådska, fjäsk (se FJÄSK, sbst.2 1). Det hiskeliga fiäs .., som nu har varit här i Cantzliet både dag och natt. Bark Bref 1: 186 (1704). (Västg. dial.) Fiås, Sv. fiäs, fåfängt löpande åkk bekymmerr, onödig flit åkk möda. Hof DialVg. 115 (1772).
2) (†) (fåfäng) ävlan, fåfänglighet, flärd; prål, ståt, prakt; äv. konkret(are): grannlåt, bjäfs, lappri. Kasta platt tillbaka / All verldzens fiäs och pracht. Lindschöld Vitt. 164 (1685). Jag thetta fiäs på kroppen aldrig tol. Kolmodin QvSp. 1: 594 (1732). O hvad platt intet är alt timmeligt fjäs! Tessin Bref 2: 85 (1754). Törneros Bref (Schröder) 1: 58 (1824). — jfr ORDA-FJÄS.
3) (i sht vard.) krus, ceremonier; överdriven artighet l. uppmärksamhet l. tjänstaktighet (mot ngn) l. omsorg (om ngn), uppvaktning, ”kurtis”, fjäsk, fjäskande; i sht i fråga om förh. till det täcka könet; jfr FJÄSK, sbst.2 3. Krus och fjäs. Hon är bortskämd av fjäs och kurtis. Düben Boileau Sat. 15 (1722). Vinna .. röster med penningar och ungdom med fjäs och smicker. Höpken 1: 275 (1777). I lägre klasserna, der .. omständigheter och göromål icke tillåta mycket fjäs med barnen. Hartman Ilusläk. 68 (1828). Hans fjäs för pöbeln. Hagberg Shaksp. 3: 27 (1848). Vårt myckna fjäs och fjäsk från första stund / Gjort henne stor på saken. Dahlgren Moreto 72 (1873). Wirsén Ton. 21 (1893). — särsk.
a) (†) i pl. Hvad hjälper honom (dvs. din nästa) de många skrymtagtiga fjäs i Kyrkan med Mässekläder, Helgedomar, silfver-beläten och -kärile? Borg Luther 1: 119 (1753); jfr 2. Hvar fins ett väsen, / Som ej .. / Blir mål för kärleken och fjäsen? / Allt finner kärlek, utom jag. Tranér Anakr. 186 (1830, 1833).
b) (†) i uttr. göra fjäs av, stundom med (ngn l. ngt), göra ”affär” l. väsen av (ngn l. ngt), fjäsa för (ngn), fjäska med (ngt). Block Progn. 89 (1708). Så giorde ock Sal. Herr Professoren så ringa fiäs af all verldslig heder. Lange Norby 65 (1742). (Lapparna) göra .. ej mera fjäs dermed (dvs. med barnet), utan lägga det i et trog eller ho och en tapp mossa omkring det. Linné Diet. 2: 10 (c. 1750). Man gör nog mycket fjäs utaf henne. Kexél 1: 444 (1795). Dybeck Runa 1845, s. 109.
Ssgr (†): (3) -LÖSHET. frånvaro av krus o. ceremonier, frihet från fjäsk. Tessin Bref 2: 143 (1754).
(1) -ÄRENDE. brådskande (små)ärende; jfr FJÄCK-ÄRENDE. Bark Bref 1: 125 (1703).
Avledn.: FJÄSAKTIG, adj. (†) till 3: som har för vana att fjäsa o. krusa, inställsam, fjäskig (se d. o. 2). SP 1779, s. 820.
Avledn.: fjäsaktighet, r. l. f. (†) CAEhrensvärd 13 (1782).
FJÄSIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content