FJÄRSING fjær3siŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fjärs- (fiärs-) 1747 osv.; fjers- (fiers-) 1830—1889. färs- Linné SystNat. 53 (1740; uppl. 1748: fiärs-), Smitt Fisk. 131 (1892; angivet ss. dial.); fers- Weste (1807; med hänv. till fjessing), Hahnsson (1888; med hänv. till fjersing). fjäss- Sahlstedt (1773), Deleen (1829; med hänv. till färsing); fjess- Weste (1807), Meurman (1846). fjäs- Smitt Fisk. 131 (1892; angivet ss. dial.))
Etymologi
[jfr ä. d. fjersing, fersing, d. fjæsing, isl. fjǫrsungr; av germ. ferhsunga-, besläktat med grek. πέρκη, abborre (varav lat. perca med samma bet.), o. FORELL; av en rot perk-, pṛk-, brokig. Fisken har sitt namn på grund av sina mångfärgade ränder o. fläckar]
individ l. art av fisksläktet Trachinus Lin., vilket utmärker sig bl. a. därigm att dithörande fiskar äro försedda med en giftkörtel som står i förbindelse med gällockstaggen o. taggarna i den främsta ryggfenan; särsk. om den vid västkusten o. i södra Östersjön förekommande arten Trachinus draco Lin., äv. kallad vanliga fjärsingen; i pl. zool. äv. ss. namn på familjen Trachinidæ. Linné SystNat. 53 (1740). Fjärsingen .. fruktas mycket af fiskare, för de giftiga styng han gifver. Sundevall Zool. 84 (1835). Fjersing .. (har) ett särdeles fint kött. Hagdahl Kok. 335 (1879). Fjärsingar, Trachinidæ. NF (1881). Lilla fjärsingen, Trachinus vipera. Stuxberg Fisk. 102 (1894).
Ssgr: A: FJÄRSING-FISK. zool. fisk tillhörande familjen Trachinidæ; vanl. i pl. ss. namn på ifrågavarande familj. Lilljeborg Fisk. 1: 81 (1881). —
-SLÄKTE(T). (äv. fjärsings-) zool. fisksläktet Trachinus Lin. 1Brehm III. 1: 195 (1876). —
-TAGG. (äv. fjärsings-).
B (mindre br.): FJÄRSINGS-SLÄKTE(T), -STYNG, -TAGG, se A.
SAOB
