FORELL fωräl4 l. fo- l. få-, m. l. r. (f. Lind(1749), Kindblad(1871)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. forel; av t. forelle, diminutivbildning till likbetydande fohre (fht. forhana), motsv. mnt. vor(n)e; besläktat med sanskr. pṛṧṇi-, spräcklig, gr. περκνός, mörkfärgad, πέρκη, abborre; till en rot perk-, pṛk-, brokig (jfr FAREN,FJÄRSING,FÄRNA, FRÄKNE). Fisken har sitt namn på grund av sin spräcklighet]
om (olika varieteter av) laxen Salmo trutta Lin., laxöring; särsk. dels om ung laxöring av viss storlek, dels om en i mindre vattendrag förekommande liten laxöringsvarietet: bäcköring; äv. om unge i visst utvecklingsstadium av blanklaxen (Salmo salar Lin.). (Lat.) Trutta, .. (sv.) Forell, laxestabbe, Laxeöring. Linc. Kkkk 2 b(1640). At tilreda Laxöringar eller Foreller. Warg 303(1755). Herr pastor, jag låtit kalla er hit. — / Var god, foreller en bit! Runeberg 2: 74(1848). Lilljeborg Fisk. 2: 514(1888). FoFl. 1907, s. 287.— jfr BÄCK-,DAMM-, GRÅLAX-, HAVS-,INSJÖ-,LAX-,RÄGNBÅGS-FORELLm. fl.
Ssgr: FORELL-BÄCK. bäck vari finnas foreller. Heinrich(1814). —
