SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FJÄSA, fjä3sa2, v. -ade ((†) pres. ind. sg. -er Tiällmann Profvis. A 1 b (c. 1690), ÖB 40 (1712)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (tillf., Lagus Kellgren 111 (1884; i bet. 3)); jfr FJÄS, sbst.1, o. FJÄSER.
Ordformer
(fjä- (fiä-) Verelius Herv. 95 (1672) osv. fje- (fie-) L. Paulinus Gothus ThesCat. 107 (1631), Crusenstolpe Tess. 5: 369 (1849). — fjäss- (fiäss-) Ekeblad Bref 1: 74 (1651; rättat efter hskr.), ÖB 40 (1712))
Etymologi
[jfr sv. dial. fjäsa, yra, kurtisera, ä. d. fjæse, larma, nor. dial. fjasa, fara i ogjort väder, sladdra m. m.; av ovisst ursprung]
1) (†) brådska, skynda; ivrigt sysselsätta sig (med ngt) l. anstränga sig (med l. för ngt), ävlas; brådskande springa hit o. dit, beställsamt l. beskäftigt syssla, göra sig brådt (med ngt), fjäska (se d. o. 1). Allt de vi hafva lupit och fiässat med hela halffua åhret. Ekeblad Bref 1: 74 (1651; rättat efter hskr.). En annan må om gull och skatter fiäsa. Renner Vitt. (Hans.) 277 (1690). Jag altså, klåckan tålf, af löfftet hans bedragen, / Uhr Mässan fiäsar dijt. Düben Boileau Sat. 15 (1722). Amelie fjäsade i .. salen med kaffekopparne. Carlén Skjutsg. 353 (1841).
2) (†) ståta, pråla. (Flickorna) mäd Grann-Lått .. på Hällgie-Dagar fiäsa. Warnmark Epigr. I 2 a (1688). Des (dvs. komediens) täcke, jämne styl med ordprång fiäse icke. Düben Boileau Skald. 38 (1721). Schultze Ordb. 1305 (c. 1755).
3) (i sht vard.) krusa, bruka ceremonier, ”göra sig till”; vanl. med personbestämning inledd av prep. för (förr äv. med): visa överdriven artighet l. uppmärksamhet l. tjänstaktighet mot (ngn) l. omsorg om (ngn), krusa för (ngn), göra mycken affär av (ngn), fjäska för (ngn); äv. med direkt personobj.: krusa för (ngn), göra (ngn) sin kur, ”kurtisera” (ngn); i sht i fråga om förh. till det täcka könet. Fjäsa för de höga. Bli(va) fjäsad av herrar. (Den som) Sökier Frur och Flickors lag, / Nickar, wiskar, Leer och fiäser. ÖB 65 (c. 1712). (Sv.) Fjäsa med en, (eng.) To make much of one. Serenius (1741). Ser du Lisbe .. / Fjäsad, firad och begåfvad? Lenngren (SVS) 2: 217 (1798). Chmielnicki .. hade i Stockholm ett sändebud, hvilket derstädes blef mycket fjäsadt och smickradt. Fryxell Ber. 11: 107 (1843). Den, man beror utaf, den får man fjäsa för. CVAStrandberg 2: 315 (1865). Det fjäsades betydligt för henne. Nyblom Minn. 1: 102 (1904). — särsk.
a) (†) med avs. på annat än person. Alt hvad man fjäsar för (dvs. omhuldar) mjölke-kor, med Sörpa (osv.) .., det betalar hon med spenarne rikeligen. Löwenhielm PVetA 1751, s. 38. Ni har visst också hört den fjäsas, / Sonetten? CVAStrandberg 2: 351 (1865).
b) (mindre br.) med bestämning inledd av prep. (om)kring: ivrigt uppvakta (ngn), ”svansa” omkring (ngn); jfr FJÄSKA 3 b. Fryxell Ber. 11: 19 (1843). Alla fartygets officerare .. fjäsa ofantligt kring missen. Wachtmeister Tur. 13 (1876, 1885). — jfr KRING-, OM-FJÄSAD.
Särsk. förb.: FJÄSA OMKRING. (†) till 1: springa (beskäftigt) omkring. L. Paulinus Gothus ThesCat. 107 (1631). Serenius (1741).
Spoiler title
Spoiler content