SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FJÄSK fjäs4k, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(fjä- (fiä-) c. 1750 osv. fje- 18051900 (: tjenstefjesk). fiätsk Schultze Ordb. 1306 (c. 1755; jämte fiäsk))
Etymologi
[vbalsbst. till FJÄSKA]
1) (i sht vard.) brådska (numera nästan alltid med bibegrepp av att ingenting av vikt blir uträttat l. att ingenting göres ordentligt); (beställsamt l. beskäftigt) jäktande l. spring, onödig l. nervös hast; beställsam l. beskäftig iver, beställsamhet, beskäftighet; äv.: (pedantiskt) sysslande med oviktiga l. onödiga saker, småaktig noggrannhet, pedanteri. Fjäsk och spring. Inget onödigt fjäsk! vi ha god tid. Han hatar allt fjäsk. HSH 9: 100 (c. 1750). Hvarför då den myckna ståtligheten, / Detta fäj och fjäsk i Kyrkherrgåln? Lenngren (SVS) 2: 345 (1796). En af dessa älskliga husmödrar, som utan bråk och fjesk skapa ett fridens hem omkring sig. De Geer Hjertkl. 94 (1841). Hvarför du vill ha frisk luft, förstå .. (skolbarnen) icke. .. De hålla det för fjäsk. Larsson Stud. 122 (1899). — jfr MORGON-, TJÄNSTE-FJÄSK m. fl.
2) (†) tokeri, tokprat, skämt; struntprat; ”strunt”. Lind (1749). Han .. (satt) och pratade fjäsk en lång stund. NHSjöborg (1824) i MeddNordM 1897, s. 62.
3) (i sht vard.) krus, krusande, fjäs; numera vanl. med starkt nedsättande bet., närmande sig l. övergående i bet.: inställsamhet, kryperi, lismande, smicker, ”kurtis”; äv.: överdriven omsorg (om ngn) l. ömhet (för ngn), klemande (med ngn). Underdånigt fjäsk. Fjäsk för namn och titlar. Fjäsk med barnen. Höflighet förenad med enfaldighet .. urartar (lätt) .. till ett välment fjäsk. Lidbeck Anm. 312 (1798). Tvärt klipper han (dvs. hertig Karl) af allt fjesk och snack. Snoilsky 4: 44 (1887). Hvarje form af inställsamhet och fjäsk, kryperi och smicker .. är en kristen människa ovärdig. Fehr Und. 135 (1894). — jfr HOV-, UNDERDÅNIGHETS-FJÄSK m. fl.
Avledn.: FJÄSKAKTIG, adj. (numera knappast br.)
2) = FJÄSKIG 2. En fjäskacktig sällskaplikhet. Tegnér (WB) 1: 294 (1803). Palmblad Nov. 4: 74 (1851).
Avledn.: fjäskaktighet, r. l. f.
1) till 1. Dalin (1851).
2) till 2. Nordforss (1805). Fjäskaktighet och lycksökeri. SvBL 4: 301 (1862).
FJÄSKIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content