[fsv. flima, begabba, sv. dial. (Finl.) flimb, åstadkomma ett väsande o. klingande ljud; jfr ä. d. flime, sladdra, fht. flimman (i uttr. flimmintez ros, gnäggande häst); till samma rot som FLINA;jfr FLIM,FLIMSKAo. FLIMTA]
(†) göra narr av (ngn l. ngt), begabba. Thär hänger nu (på korset) Himmelens och Jordennes Vppehållare .., läter flima och bespotta sigh. PJGothus Pollio EwLijff F 3 a(1602). Ihre(1769).
