publicerad: 1925
Ordformer
(flijn 1561)
Etymologi
2) (vard.) motsv. FLINA 2: flinande skratt l. leende; bredt (o. respektlöst) grin; hångrin. Medh flijn och spott. Svart G1 116 (1561). Detta flin, detta skrattande — det var odrägligt. Palmblad Nov. 4: 32 (1851). Ett bredt flin lyste ögonblickligen upp pojkens anlete. Cavallin Kipling Emir. 104 (1898). jfr HÅN-, SKADE-, SMÅ-FLIN.
Spoiler title
Spoiler content