SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLISA fli3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. flisa; till FLISA, sbst.; jfr isl. flísask, falla sönder i flisor]
1) klyva sig (i skivor l. flisor); skivra sig; småningom sönderfalla i skärvor l. flisor; bliva flisig; jfr FLISA, sbst. 3 o. 6.
a) refl. Wallerius Min. 58 (1747). (Han) önskade veta, hvarpå det berodde, att vissa tegel flisa sig. TT 1894, Allm. s. 280. Kalkstenen hade det felet att snart flisa sig i stycken. Ramsay Barnaår 2: 20 (1904). Väggstockarna flisade sig och förmultnade, så att dagern sken in. Heidenstam Svensk. 1: 32 (1908). — jfr AVFLISA 2.
b) (†) i pass. med intr. bet. Wallerius Min. 50 (1747). Det besynnerliga, at huden vid nagelrötterna esomoftast flisas och afsöndras. VetAH 1763, s. 240.
c) (i fackspr.) intr. Detta tegel .. flisade ej. TT 1895, K. s. 6. — jfr AVFLISA 3.
2) avskilja flisor l. skärvor från (ngt); göra (ngt) flisigt (l. trasigt); jfr FLISA, sbst. 6. Utskära sinkorna i (låd-)ämnenas båda ändar, utan att flisa trävirket. TT 1902, M. s. 91. — jfr AVFLISA 1.
3) (bygdemålsfärgat) fylla ut springor i (en stengrund) gm inläggande av stenflisor; jfr FLISA, sbst. 6. Foten omkring ScholaeHuset har undertecknad flisat, rappat och med dropplister beslagit. VGR 1780, Verif. s. 454. Stenfoten flisas och rappas. SyneprotVäckelsång 6/8 1894. — jfr UPP-, UT-FLISA.
Särsk. förb.: FLISA AV10 4. särsk. (i fackspr.) = FLISA, v. 1 c. TT 1895, K. s. 6. jfr AVFLISA. —
FLISA SÖNDER10 40. till 2: dela (sprucken sten) i stycken l. flisor; förvandla (ngt) till flisor l. spillror. Lindqvist Dagsl. 3: 212 (1904). Berget blef (gm tillmakningen) sprödt och kunde flisas sönder för spettet. HNelson i Ymer 1913, s. 305.
Spoiler title
Spoiler content