(vard., numera föga br.) om omåttligt l. ohöviskt l. dumt skratt; flin; fnitter; fnissande; förr stundom: nojs? Verelius 74(1681). Jag sökte att divertera henne med discourse, men svarade föga, utan fliss och skratt var med henne och pigorne ständigt. Roland Minn. 29(c. 1748). Med dygdens sköld du dig beväpnar, / Hatar fliss och ras. Bellman 5: 85(c. 1790). Östergren(1921).
Ssg (möjl. eg. till FLISSA): FLISS-MÄRR, f. (†) Då han och skulle angrijpit kyrckioherdens hustro, kallandes henne flissmärr. HärnösDP 1694, s. 143.
