SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLITTRA flit3ra2, förr äv. FLITTLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er HH 2: 19 (1548), FörtHertJohLösegend. 1563, s. 29).
Ordformer
(fli(j)t(t)ra 1590 osv. flittla 1548 (: flittlor, flittler, pl.))
Etymologi
[jfr FLITTER]
1) (numera knappast br.) = FLITTER 1. En .. fieder, smuckatt mett gull och flittlor. HH 2: 19 (1548). 2:ne förgylta Cronor .. med 2 löf eller flitror. Hülphers Dal. 458 (1762). Östergren (1921).
2) (i fackspr.) tunn skiva l. flisa (tunt blad) av metall l. sten l. porslin o. d. (Aluminium) låter sammanslå sig till glänsande flittror. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 107. Glimmer söndergrusas lätt till små, tunna flittror. LB 1: 6 (1899). — jfr GULD-, GLIMMER-, KRISTALL-, METALL-FLITTRA m. fl.
Ssg (†): FLITTRE-KRANS, se FLITTER ssgr.
Spoiler title