SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLOKA, v.
Etymologi
[sv. dial. floka, göra trasslig, flok, det som är hoptrasslat; jfr nor. floke, knuta o. d., isl. flókinn, sammanpackad; eg.: stampa samman l. dyl.; till en rot med bet. slå (jfr Torp EtOrdb.); jfr got. flōkan, klaga (eg.: slå sig för bröstet), t. fluchen, svärja, feng. flōcan, klappa (bifall); samhörigt med lat. plaga, slag, gr. πλήγη, slag; jfr FLOKOT]
(†) göra oredig, trasslig. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content