FLOR flω4r, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[av t. flor, av holl. floer(s), av fr. velours (se FLOGEL)]
(i fackspr.) om den hårlika betäckningen l. luggen på ruggade tyger o. sammetsvävnader. Synnerberg (1815). UB 6: 454 (1874).
Ssgr: FLOR-VARP. (i fackspr.) varp som användes för bildande av florytan i sammetsvävnader o. d. UB 6: 459 (1874). —
