SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLUTAFÄ l. FLOTTFÄ, n.
Ordformer
(flott- 1756—1820. fluta- 1564—1907)
Etymologi
[fsv. flutafä, flotta fä, av FLOTT, sbst.1, o. FÄ]
(†)
1) jur. benämning på vissa böter l. vadpänningar som tillföllo konungen, då de icke inom bestämd tid lyfts av målsägaren. HH XIII. 1: 142 (1564). Flutafä, .. (dvs.) otillbörlige appellationspenningar. FörarbSvLag 3: 44 (1712).
2) lösöre. Thet (tomma snäckskalet) är it Flutafää som han (dvs. eremitkräftan) sig må tilägna, / Thet är hans Dana-arf thet kan han saaklös hägna. Spegel GV 198 (1685). Lös-öhre, alias flutafä. Spegel 274 (1712).
Spoiler title
Spoiler content