SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÄKTA fläk3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till FLÄKTA, v.1]
redskap varmed luften sättes i rörelse; stundom: solfjäder; jfr FLÄKT, sbst.1 III 1. Serenius S 4 b (1734). Ibland qvickar jag kolen up med en fläkta. VetAH 1748, s. 72. Öfver kniptängerna (på noppmaskinen) kringsvänger en fläckta, som bortblåser det som tängerna borttagit från tyget. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 28. Heidenstam Alienus 1: 42 (1892). Flicknoblessen, makligt viftande / med fläktorna kring sina unga drag. Fröding NDikt. 4 (1894). — jfr ELD-, FLUG-FLÄKTA.
Spoiler title
Spoiler content