publicerad: 1925
FLÄTTJA flät3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. (sällan) -or.
Etymologi
eg.: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara flat.
a) (†) tomhet, intighet, fåfänglighet; ngt värdelöst; ngt som saknar grund; löst, ogrundat tal, tomt prat, osanning. Hwem torde sigh först upsättia, / Moot Påwens lärdom och flättia. Prytz G1 G 1 b (1621). Hwadh som nu the andre .. aff them hörde, thet sadhe the .. för androm, och ladhe mycken flättia ther til. Schroderus Liv. 108 (1626). En stoor deel aff hwad wij hafwom anseet för herrligt, är flättia. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). Den mänskliga lefnadens flättja, at alt .. månde .. hänfalla, innan man det vet. Weise 1: 175 (1769).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) lättsinne, lättsinnighet, brist på allvar o. stadga, tanklöshet, ostadighet o. d.; lättsinnigt l. otillständigt l. obetänksamt tal l. uppträdande (äv.: lättfärdighet); (världslig) flärd o. ståt, prål o. d.; tomma, andefattiga sysselsättningar l. förströelser o. d. OPetri Ed. B 1 b (1539). Presterskapett (skulle) ingelundha .. förhålle sigh medh flättio iblandh någott samquämd, eller någrestädes göre sig till gäcker och narri. SynodA 1: 32 (1614). Dedt är (icke) till att leeka och medh flättja omgå medh rijckzens saker. RP 6: 215 (1636). Lättia föder flättia. Grubb 490 (1665). De klä sig snygt, men utan flättia. Rydelius Vitt. 113 (1717). Er ädla, dyra dag / Bortspilles uti flärd och flättja. CFDahlgren 3: 21 (1822). Heidenstam Karol. 2: 66 (1898). — (†) fåfänga. Af en Kitzlig Flättia at åstadkomma noviteter. Block Progn. 114 (1708).
c) (†) enfald, oförstånd, dårskap, dumhet. GR 16: 75 (1544). Thet är barnsligit och een Flättja, at man icke will bruka the Tempel, som äre vpbygde aff Kättare. Schroderus Os. 1: 852 (1635). När sådane flättjor thillbjudes, moste wij .. visa ut, att vij seija neij. RP 7: 410 (1639).
d) (†) okunnighet. Prästerna .. woro vthi grofweste flättia stadde. Brask Pufendorf Hist. 419 (1680; t. stacken in gröbster Unwissenheit).
Ssg (till 2): FLÄTTJE-FULL. (numera bl. ngn gg arkaiserande) särsk. till 2 b. Lybecker 192 (c. 1715). En flättiefull qvinna. Ehrenadler Tel. 11 (1723). Nej, flättjefulla verld, tu intet mig förstår. JGHallman Vitt. 194 (1735). Livijn 1: 404 (1824). Högberg Vred. 1: 58 (1906).
Avledn.: FLÄTTJA, v. (†) till 2 (särsk. 2 b): syssla med flärd o. fåfänglighet; äv.: tokas. Fru Dinæ flättiande Hiärta. Warnmark Epigr. L 1 b (1688). Att vinna henne (dvs. en kvinna som är ”lustig af humeur”) måst du bruka till att flettia. Beijer Vitt. 390 (c. 1690).
Spoiler title
Spoiler content