publicerad: 1925
FLÖT flø4t, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. -er32 (BOlavi 118 b (1578: miölkeflöter), Fatab. 1918, s. 111) l. -or (Columbus Ordesk. 8 (1678), Fatab. 1918, s. 112); förr ngn gg äv. FLÖTE, sbst.1, n. (Lind (1749)), l. FLÖTA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(flö(ö)t 1640 osv. flöte 1732—1913. flöta 1739)
Etymologi
[fsv. flötir, pl., sv. dial. flöt, f. (Götaland), flödd (Skåne), flöter, pl. (Svealand, Norrland), (sur och tjock) grädde; jfr d. fløde, nor. fløyte, m., isl. flautir, f. pl., sur mjölk som är piskad till skum; bildat på det starka avljudsstadiet av roten i FLYTA; jfr FLÖTA, v.2, FLÖTE, sbst.2]
(starkt bygdemålsfärgat) i sg. o. pl.: grädde. Helsingius I 5 a (1587). Flöter och smör skall höra tigh till. Asteropherus 35 (1609). Söt flöt. Linné Ungd. 2: 101 (1732). Resen .. slår till mjölkkärnan, så att flöten stänkte honom i ansigtet. SvFolks. 6 (1844). jfr MJÖLK-, SÖNDAGS-FLÖT. — särsk. i inskränktare anv.
-GRÖT. (i Norrland) benämning på ett slags gröt kokad av (sur) grädde o. vete- l. kornmjöl. Vasenius NorrlBoskapssköts. 121 (1751). Fatab. 1918, s. 112. —
Avledn.: FLÖTA, v.2 (†) eg.: skumma av (grädde l. mjölk); anträffat bl. i bildl. anv.; jfr FLYTA, v.2 VetAH 1742, s. 135. Dahlman Humleg. 127 (1748).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content