SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FNATT fnat4, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar; i bet. 1 äv. FNATTER fnat4er, m.; best. -n; pl. fnattar.
Ordformer
(fnatter 1669 osv. fnatt c. 1690 (: fnatten, sg. best.) osv.)
Etymologi
[samhörigt med FNATTA, i bet. 2 sekundärt till FNATTA 3. Beträffande formen fnatter jfr FNASKER]
1) (starkt vard.) fnasker. Hwad wil du de gamle grå / Lille fnatter, nederslå? SColumbus (1669) i 2Saml. 21: 42.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ekorre. Du (kung Gösta) lopp i våra skogar / som fnatten uti furuträd. Karlfeldt FridLustg. 115 (1901). Strindberg Sag. 174 (1903). jfr FURU-FNATT.
Avledn.: FNATTIG, adj. (starkt vard., föga br.) till 1: obetydlig. Jag afskydde hans lilla fnattiga personlighet. Bergdahl Antip. 37 (1906).
Spoiler title
Spoiler content