(vard.) fånig, mindre vetande, inte ”riktig”, inte riktigt klok, rubbad, ”fjoskig”, fjantig; stundom: enfaldig, tafatt. I verldens ögon gälde han för att vara litet fnoskig. Strindberg Skärk. 73(1888). Är du rent fnoskig, karl! Hedenstierna Marie 191(1896). — jfr HALV-,SMÅ-FNOSKIG.
Avledn.: FNOSKIGHET, r. l. f. (vard.) enfald, tokeri, fjantighet; äv. konkretare. Politiska fnåskigheter. Kleen YDoodle 1: 91(1902).
