publicerad: 1925
FOLKLIG fol3klig2 l. (numera bl. i Finl.) FOLKELIG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(folk- Linné Bref I. 2: 234 (1760) osv. folke- Topelius Fält. 4: 92 (1864), Forssell Hist. 1: 2 (1869), Bergroth FinlSv. 44 (1917))
Etymologi
1) (knappast br.) till FOLK 1: nationell; som tillhör l. är utmärkande l. lämplig för ett folk. Dalin (1851; angivet ss. nytt ord). Tidigt skådade .. (våra stormän) söder ut från en inhemsk odling, som .. omöjligen varit i stånd att på sin folkliga grundval och under sin hårda himmel utrunda de yppigare former, som lifvet i södern företedde. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 490. — jfr MELLAN-FOLKLIG.
a) som tillhör l. finnes hos l. är utmärkande för ”folket”; folk-. Den svenska aristokratien .. (förvärvade) sig företrädesrättigheter, som sårade gamla folkliga begrepp. Carlson Hist. 3: 95 (1874). Om folklig öfvertro. HeimdFolkskr. 39 (1896; boktitel).
b) avsedd l. lämpad för ”folket”, populär; stundom närmande sig bet.: enkel. Folkliga, bibliska predikningar, ”utan ordprål och spetsfundiga hårklyfverier”. LbFolksk. 420 (1892). Reformationsskrifternas folkliga framställningssätt. ANoreen hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). Den .. folkliga föreläsningsverksamheten — de s. k. populärvetenskapliga föreläsningarna. Flodström SvFolk 169 (1918). — jfr O-FOLKLIG.
c) om person l. sinnelag o. d.: vänligt stämd mot ”folket”, folkvänlig; demokratisk; som visar intresse för o. umgås otvunget med ”folket”. Topelius Fält. 4: 92 (1864). Huttens folkliga sinnelag. PT 1902, nr 176, s. 3. (Karl XV) var en i hög grad folklig konung, som tyckte om att vistas bland sina undersåtar som ”en vanlig människa”. Grimberg SvH 501 (1909).
3) (†) till FOLK 4 a: ”som folk”, hygglig, hyfsad; skaplig. Ibland alle desse svar är N:o 5 äfter mitt begrep det bästa, ja det enda, som är alvarsamt och folkligt skrefvit. Linné Bref I. 2: 234 (1760). Cavallin (1875).
Avledn.: FOLKLIGHET l. (numera bl. i Finl.) FOLKELIGHET, r. l. f. (folk- 1840 osv. folke- 1871—1906)
1) (†) till 1: nationalitet. Detta blod .. (var) utgjutet i striden mot afgudadyrkare och till försvar för Judarnes folklighet (nationalitet). Agardh ThSkr. 3: 22 (1840).
2) till 2.
a) till 2 b. NF 9: 491 (1885). Enkelhet och folklighet i framställningssättet. Lundström LPGothus 2: 281 (1893).
b) till 2 c. ÖgCorr. 1854, nr 9, s. 3. Vid alla bröllop i byn .. såg man henne svänga i dansen med bygdens tärnor och unga svenner, alldeles så som en af dem. .. En sådan folkelighet tyckte folket om. Topelius Vint. II. 2: 57 (1882). Hagström Herdam. 3: 46 (1899).
Spoiler title
Spoiler content