SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FONETISK fone4tisk l. få-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. phonetisch, eng. phonetic, fr. phonétique; efter gr. φωνητικός, till φωνή, ljud (se FONO-)]
språkv. som gäller l. hänför sig till osv. (läran om resp. iakttagelser l. analys av) språkljud; språkljuds-; äv.: som överensstämmer med l. rättar sig efter uttalet, ljudenlig, som relativt fullständigt återgiver de i talet förekommande olika ljudkvaliteterna. Fonetisk skrift. Fonetiskt alfabet. Fonetiskt system. Munch FsvFnoSpr. XLIV (1849). Likaledes har .. (Schlyter) i den ganska kinkiga frågan om konsonantfördubbling i allmänhet intagit en mera fonetisk ståndpunkt än Rydqvist. Wisén i 3SAH 4: 349 (1889). 2NF 8: 811 (1907).
Spoiler title
Spoiler content