FONOGRAF -gra4f, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. phonograph, fr. phonographe; av FONO- o. -GRAF]
eg.: ”ljudskrivare”; apparat medelst vilken ljud kunna upptecknas o. reproduceras; tidigast o. ännu i allm. bl. om den av den amerikanske uppfinnaren T. A. Edison 1877 konstruerade apparaten av detta slag; jfr GRAMMOFON, TAL-MASKIN. Björling Klangf. 29 (1880). I fonografen .. magasinerade röster af berömda tänkare och statsmän. HeimdFolkskr. 37: 5 (1896). —
-VALS. —
