SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FONOGRAFISK -gra4fisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(phonographisk 1871)
Etymologi
[jfr t. phonographisch, eng. phonographic(al), fr. phonographique; till FONOGRAFI resp. FONOGRAF]
I. (knappast br.) språkv. om skrift: ljudenlig, fonetisk; äv.: vars olika tecken beteckna vart o. ett sitt särskilda ljud, motsatt: ideografisk. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
II. som upptagits (l. upptages) med l. hänför sig till osv. en fonograf (l. fonografen). Fonografisk upptagning av musik. AB 1890, nr 6, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content