FONOGRAM -gram4, n.; best. -grammet; pl. = l. -grammer.
Etymologi
[jfr t. phonogramm, eng. phonogram; av FONO- o. -GRAM]
”skrift” erhållen gm fonografisk upptagning av ngt; fonografrulle o. d. med dylik ”skrift”; stycke intalat l. insjunget osv. i en fonograf, fonografisk upptagning. Björling Klangf. 29 (1880). Då en ljudskrift blifvit utsliten, och vaxytan skall beredas att mottaga ett nytt fonogram. 2UB 3: 543 (1897). Ymer 1914, s. 191.
