[av t. fortan; jfr FORT, adv. 1 b, 2 c, 5 a o. AN]
(†)
1) vidare, framgent, hädanefter. Ifrån thet Dato fort an, femptije Åhr longh. Tegel G1 2: 144(i handl. fr. 1541). Hwem hafwer högre Gåfwa hafft at perorera .. än (greken) Demosthenes? .. Och så fort an i andra Konster och Wetenskaper. Palmcron SundhSp. 21(1642). Ehwad för mootgång migh fort ann skul kunna kränckia. Dens. Därs. 165(1642). The ther hålla fortann sitt förriga lefwerne. VDAkt. 1675, nr 183.
2) genast, strax. Hwar Man öffuer thedh ganska Landh, / Skal hijt komma nw strax fort an. Messenius Disa 21(1611). Hwadh är titt nampn sägh migh fortan? Dens. Sign. 33(1612).
