FOSFORISM fos1foris4m l. -år- l. -ωr-, r.; best. -en; pl. (i bet. 2, föga br.) -er (Almqvist Col. 28(1835)).
Ordformer
(förr äv. skrivet phosphor-. -isme 2Saml. 4: 158(1817))
Etymologi
[bildat till namnet på tidskriften Phosphoros; se FOSFORIST]
1) litt.-hist. om nyromantiken i Sverge i början av 1800-talet; särsk. i fråga om (den krets som slöt sig till) författarna av tidskriften Phosphoros. Fosforismen gör i Lund oerhörda framsteg. VFPalmblad(1811) i BrefNSkolH 270. 2NF 20: 274 (1913). — i överförd anv., om liknande riktning i annat land. Vi hade .. önskat, att .. (författarinnan) låtit den franska Phosphorismens sångmö vederfaras samma rättvisa, som hon visat den svenska. SvLittFT 1837, sp. 73.
